ont ont ont och åter smärta!
jag klandrar mig själv hela tiden för att jag står där jag står just idag.
jag kan inte släppa taget om att det inte är som förut och att det aldrig kommer bli det igen.
jag måste helt enkelt gå vidare. men hur jävla lätt är det egentligen?!
vill bara krypa ner under täcket och begrava allt som tynger mig.
jag känner mig så ensam så det är helt sjukt. och när jag känner mig ensam så sjunker min självkänsla och då börjar jag klandra mig själv och hata det jag gör. jag blir ond mot mig själv.
och jag hatar alla okänsliga jävlar som tror att inte andra människor har känslor.
om och om igen kommer det upp. det är mitt FEL!

jag vill må bra, jag vill vara lycklig, jag vill trivas hemma, jag vill bo någon annanstans och jag vill vara den glada alexandra. det tar sin tid jag vet. men jag orkar inte vänta längre. utan mina vänner nu hade jag varit smuts.