För ett ögonblick kändes allting bra, men nu är det botten igen.
Jag hatar att mitt humör ska vrida och vända som om jag var 6 olika personer.
Jag måste finna något lugn snart och sluta springa ifrån det jag är rädd för.
Det kommer ända ifatt mig hur fort jag än  försöker springa. Nu är det nog för idag. Godnatt!
Jag ska vagga mig själv till söms med en utav de finaste låtarna jag vet.
Himlen är oskyldigt blå