Måste berätta något som rörde om i mitt hjärta imorse. När jag stod och väntade på bussen stod en äldre dam där med sitt barnbarn, en flicka på 10 år kanske. Flickan var full av energi, sprang fram och tillbaka, hoppa och sjöng. Inget stoppade henne från att det var typ 15 minus och jag och hennes mormor höll på att dö. Helt plötsligt börjar flickans mormor prata med mig och vi stod och snacka ett tag. Sen börjar hon öppna sig om sin familj mer och mer och berättar att flickans mamma är väldigt sjuk så det är så synd om henne. Mamman åkte tydligen in och ut från intensiven. Jag ville börja gråta hela tiden.
Där hoppar det runt en tjej och försöker leva med glädje trots att hennes kött och blod är jättedålig. Jag mindes då tillbaka när jag var några år yngre, hade rädslan hela tiden i kroppen om att förlora min mamma. Det har jag forfarande. Och då var hon ändå frisk min mamma. Jag hoppas med hela mig själv att flickans mamma blir bra. Att en mamma kan vara så viktig och betyda så mycket.

Jag skulle nog aldrig klara av att leva ett liv utan min mamma. Det är min hanledare och mitt ljus genom livet. Jag önskar jag kunde vara som henne många gånger. Hon är viktig och jag önskar jag kunde vara snällare ibland. Ni vet själva hur elak man kan vara och hur många gånger det brinner i huvudet då man är så arg. Kastar ur sig dumma saker m.m. Jag har kompisar som både förlorat sin mamma eller pappa..Man borde stanna upp och tänka ett steg längre innan man tar de för givet. Vi borde vara mer rädda om varandra..



Så håll hårt i era mammor och vårda era relationer med de väl!♥