Den lilla valpen Hachiko tappar bort sin slutdestination när den skeppas till USA från Japan. Hans bur faller av bagagevagnen på en perrong i en onämnd småstad och efter lite irrande i mörkret stöter han på den mysige collegeproffesorn Parker Wilson. För både hund och människa är det kärlek vid första ögonkastet.

Hachiko växer upp och ett band starkare än något bildas mellan honom och husse Parker. Varje morgon promenerar de tillsammans till tågstationen och varje kväll sitter Hachiko och väntar på att få följa husse hem. Så en dag kommer Parker inte hem igen, men i tio års tid sitter Hachiko utanför stationen på samma plats och väntar på honom. Det här hände i Japan på 1920-talet, inte exakt som i filmen men hunden, en Akita, satt verkligen i tio år och väntade.

Jag har grinat och grinat och grinat!! Den här filmen borde alla se. Fruktansvärt sorlig men så fruktansvärt fin!!