Sitter med en tallrik youghurt med fullkornsflingor framför mig och har precis kommit hem, kan inte beskriva hur skönt det känns att vara hemma..hemma hos mig! Jag älskar det ..
Arthur la sig precis när jag kom så har haft myskväll med hugo..Vi har gjort hans matteläxa och det var verkligen inte igår man gjorde en sådan matteläxa. Sen kollade vi på något roligt barnprogram där faktiskt vi båda två satt och skratta och samtidigt myste vi på pepparkakor och mjölk (jag tog mig en kopp te istället).

Har precis slängt in en tvätt och nu ska jag ta mitt diskberg.. Fy jag känner mig som en äkta mamma.. Jobbar, gör läxor med en 6 åring, nattar två barn och när de sover tar jag hand om disk och tvätt och sen går jag och sover tidigt. Haha guud borde jag bli lite deprimerad?!
Hur ska jag hinna med allting sen när jag verkligen har en egen familj med barn och man? Jag vill ju kunna ge all min kärlek åt både min man och mina barn, samtidigt som jag vill kunna ta hand om mig själv. Och på allt det ska man sköta arbete och alla andra vardagssysslor.
Inte konstigt att folk skiljer sig hit och dit, jag tror inte man orkar med sig själv tillslut. Tror det är viktigt att ta hand om sig själv i första hand för att sen kunna ge av sin kärlek till någon annan. Och jag kan liksom inte ens ta hand om mig själv nu? Jag tar inte det lugnt när jag borde och gör alldeles för mycket saker som skadar mig själv fysiskt. hela livet är verkligen en stor kunskap..
Men som tur är har jag en mamma som har lärt sig otroligt mycket under sitt liv som hon delar med sig utav till mig.. För det är väl inte normal att ha sånna här tankar som 19 åring? eller?! Men jag är ändå någonstans stolt över mig själv.

Skulle jag skriva allt jag hade i huvudet skulle jag nog skrämma er så jag står nog över det :) Nu ska jag gå och pussas med den finaste lilla killen, min Tyson.

puss


"Här är du alexandra och ditt hus när du är fin" anonym 5 år


mammas bebis!