Känslan av att vakna upp i en kvidande ångest, smärta och tårar och sen inse att det bara var en mardröm....den känslan räddar mig alltid! Men varför jag? Det är inte första natten och antagligen inte sista heller, jag vill inte :( Jag avskyr mardrömmar, jag vill drömma fina drömmar och vakna lycklig, inte vakna olycklig där jag drömt om saker som handlar om hela mitt liv. Det är inte en sak utan 100! psykiskterror

Annars mår jag hyffsat bra idag, lite trött i kroppen efter träningen igår.. Ser fram emot en heldag med barnen idag och inte bara mys utan fredagsmys :)
Kvällen bjuder på krabba med mamma och pappa..medans mannen min spelar fotbollsmatch!

Men imorgon imorgon imorgon får jag äntligen träffa mina fina och bara umgås med dem..
Jag längtar så oerhört mycket efter er♥