Ja då har man varit rökfri en hel vecka och snabbt gick det och himla bra!! :) Jag mår så mycket bättre i kroppen nu och har redan börjat märka skillnad på vissa saker.. Ihelgen blir första festen och då kommer det dock bli kämpigt! Men det första barnmorskerna sa när jag ploppa ut på BB var "Oooh detta kommer inte bli lätt, hon kommer vara en envis liten dam!". Ja och det verkade ju stämma nu när man kommit upp i åren ;)

Jag är rädd att mina dagar bara springer iväg och snart kommer jag sitta där som gammalskrutt och bara, jahaapp då var det döden nästa. Hur hinner människor med allting som jobbar och tränar och har ett normalt liv?! Jag menar att de flesta har ju i princip liknande vardagar.. De som har barn förstår jag inte alls hur föräldrarna hinner med varandra ens och framförallt sig själva.
Varenda dag säger jag till mig själv att idag ska jag göra det här och det här (det är främst för min egen skull och sen för att vårda mitt fina förhållande).. Men sen så jobbar man, kommer hem och måste ta disken..laga mat och ja sen är det dags att byta om för träning.. väl hemma så äre duschen, disk och ordna allt för morgondagen. När det väl är en kväll helt ledig sådär ja då är det dags för tvätten eller en städning i lägenheten.. Tror jag kommer hamna i en liten livsdepression snart om ingen annat händer. Men detta är mer en jättestor rädsla och ett obehag för jag är annars glad och älskar allt runtkring mig.
Någon som känner som mig? Hur får ni det att gå ihop?

Nu måste jag till jobbet, men slutar tidigt och det ska bli SÅ SKÖNT!