Nu har jag fått ont i halsen och känner mig inte alls 100%, jag som skulle dra igång med träningen idag. Hade ställt klockan och allting för att hinna med gymmet innan det är dags för jobbet. Nu har jag inte tränat på 3 veckor, ena veckan var jag bortrest, andra veckan var jag lat, tredje veckan var det brist på tid. Nu äntligen skulle jag sätta fart, nej då blir jag sjuk. Är inte det typiskt?!

 

Men till något helt annat... Idag håller jag tummarna för alla som sitter hemma idag och väntar förväntansfullt på det sista antagningsbesketet till universitet/högskola. En av dessa är min bror som blev 1 reserv från att komma in i Uppsala första antagningen! Nu håller jag alla tummar och tår för att han ska bli antagen dit idag. Annars kommer han studera i Värnamo som är på tok för långt bort härifrån. Jag är så stolt över min bror som har kämpat så bra i skolan fast han inte alls är någon typ av pluggkille. Jag är så stolt så jag skulle kunna börja gråta!

Och ytterligare till något helt annat....Jag kommer på mig själv hela tiden med att värdera fel saker här i livet. Det som är viktigt kommer åt sidan medan det som är mindre viktigt kretsar framför näsan på mig. Det är så feeeel! Jag ska verkligen försöka kämpa för att ändra på det, jag vill värdera det som är viktigast och dem jag älskar högst på jorden! 

Människor som inte visar respekt och snor enegi vill jag inte umgås med, varför ska jag lägga min energi på att vara ledsen över dem?! det är så typiskt mig. 

 

Jag har så mycket inom mig så jag skulle kunna skriva en bok. Jag har säkert tre uppsättningar av böcker inom mig som ingen någonsin har läst. Förmodligen kommer ingen någonsin  få läsa det heller. Men vart ska jag göra av allt jag har i kroppen och i mitt huvud?! Skulle önska det var lika lätt som det är när en tomat är rutten och du öppnar dörren till papperskorgen och kastar den. Sen är den borta föralltid, iallafall i mitt liv!