En tankeställare

Jag ser att många är flitiga och följer bloggen trots dess ekande tomma inlägg. Jag lovar att det blir andra bullar när skolan drar igång och jag är tillbaka på mina älskade rutiner med studier, träning och annat smått och gott. 
 
Jag jobbar nu 9 dagar i rad och om man bortser från fredag denna vecka som är den enda dagen jag är ledig så jobbar jag 12 dagar på raken. Jag vet att jag inte ska klaga och jag trivs ju med jobbet. Men f******n vad dåligt betalt det är i detta yrke. Jag sliter och sliter och får ändå löner man blir mörkrädd av. Jag ska skynda mig hela vägen till barnmorska och sen hoppa på PT-utbildning efter det för att ha ett annat jobb bredvid som jag kan syssla med för intressetes skull. OjOj hade jag fått vara med och bestämma vad vården ska ha i lön då skulle det  vändas upp och ner på hela jorden. Så det så! 
 
Idag börjar jag 13.00 och jobbar kvällspass vilket jag i princip gör hela tiden. Jag saknar vår soffa, säng och min älskling om kvällarna. Nu när han börjat jobba igen så går vi om varandra..Men det är väl bra kanske, då hinner man ju sakna. De senaste dagarna har jag känt mig sådär löjligt kär.. Kanske bra med kvällspass?!
 
Har precis ätit en dunderfrukost och är för tillfället väldigt rastlös, får se vad jag hittar på fram tills att jag ska jobba. 

Träningen har fått lida av mitt jobb kan jag säga och det känns i kroppen. Jag har ont i knäna, ryggen, nacken och benhinnorna. Jag förstår inte hur människor som inte tränar klarar av att bära sin kropp när dem blir äldre?! Ni måste vara rädda om den, ni har ju bara EN! Snälla ta er tiden några gånger i veckan att utmana eran kropp, muskler och skelettet måste få utmaning för att orka vara starka. Gå mycket i trappor, spring en runda, gå en promenad, ta två svängar ner till gymmet och kör igenom hela kroppen, cykla, studsa...vad som helst som skiljer sig från det vanliga!
 
Min kropp känns som levande död redan efter 3 veckor med slarv av träning. Igår satt jag med två av mina kollegor (vuxna människor) som har så ont så ont i knän, benhinnor, fötter och vätskeansamlingar. Dem har jobbat över 10-20 år och går omkring i små platta tofflor?!?! Men hallå hur tänker ni där frågade jag?! Köööööp ett par ordentliga arbetsskor/gymnastikskor som stödjer era fötter...dem har ju bara två!!! Båda fick sig en tankeställare tror jag och satt som två nördar på mobilen på stadiums/inter sports hemsida och kollade skor dem genast skulle köpa!

Det är så viktigt att va rädda om er och det är aldrig försent att börja bry sig om sin hälsa. Men ju yngre man är när man börjar ju starkare blir man som äldre. 
 
Min pappa har alltid sagt sen jag var liten: "Alex du har fram till 20 år på dig att träna upp din kropp för sen ska det skelettet bära dig resten av livet!"
 
Han har så rätt i det han sa och jag har nog lyssnat på honom..Det är ju inte så att man faller ihop efter 20 år om man inte tränat alls, men ni kanske förstår poängen?!
Efter 20 år så produceras inte lika mycket celler längre och det betyder att man inte kan byta ut det som är "dåligt" lika snabbt. Tänk på det!
 
/Kram Alex
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0