Den bittra sanningen

Att vara 21 år och fortfarande ha acne är något som gör ont.. det är inte kul när man sminkar sig och resultatet ser helt buckligt ut, när man 1 timma senare har allt smink smält pågrund av att talgkötlarna bara sprutar fett. Det är inte heller kul att inte kunna gå ut på stan osminkad för att man känner sig så äcklig.. Jag gör visserligen det ändå, men det tar på mitt psyke. Det känns som att alla tittar extra mycket på mig för att jag har sådan hy som jag har.

Sen vet jag att alla människor inte alls tittar och inte alls lägger märke till detta som jag gör.

Jag har alltid varit avundsjuk på de där tjejerna som har en hy som ser ut som porslin och kan köpa vilket smink som helst. Jag har kämpat med allt, både produkter för tusentalskronor och vanlig tvål man tvättar händerna med. Ingenting hjälper, jag lider inte av tonårsacne utan jag har vuxenacne. Varför jag?! Nu har jag haft finnarna sen 8 år tillbaka med ett uppehåll på 2 år efter min roacuttankur.

Jag har precis tryckt i mig en antibiotikakur i 100 dagar, 3 månader. Ingenting hjälpte och nu är dem jävlarna påväg tillbaka.

Jag ska tillbaka till läkaren på Torsdag, jag hoppas på att jag får roacuttan igen för det är det enda som hjälper. Men det är inte smärtfritt det heller ska jag säga er. Då ska jag tampas med hemska bivärkningar i 6 månader. Plötsligt näsblod, eksem överallt på kroppen, supertorra blödande läppar och torra slemhinnor i hela kroppen.

dethär är dagens sanning under sminkningen, det blir bara värre och värre för varje dag sen jag slutade med antibiotikan:

ja det är väl kanske inte hela världen tänker ni! Men efter 8 år börjar detta bli väldigt påfrestande och jag vill och önskar bara att en dag få känna mig som den där tjejen med porslinshy......

jag är så fruktansvärt rädd för att det är påväg tillbaka till detta tillstånd, bild från 2009!

---

För att prata om något positivt så fick jag hem min rosa fina sportbh idag och den satt som en smäck, har redan invigt den på ett zumba-pass. Seminariumet idag gick bra och nu tar jag helg, ska krypa ner i boken om cancer som ska vara utläst om någon dag. Ingen oberörd efter den boken kan jag säga. Den är fruktansvärt hemsk!

Hoppas ni får en fin kväll! ♥

Blir berörd av vad du skriver och kan tänka mig (iaf lite) hur det kan vara, om det är till någon hjälp har jag alltid varit avis på hur alert du är, så himla positiv och glad, alltid när man ser dig! Känner dig inte alls bra men du är en öppen och sån positiv och fin tjej! Och har aldrig verkligen aldrig ens lagt märke till att du har "problemhy". Jag har bara sett dig som en positiv, fin tjej, verkligen snygg stil, vacker är du! Hoppas du får roacuttan och det blir bättre! styrkekramar! / nadja

Svar: Jättetack Nadja, vad gullig du är!! Det värmer jättemycket och skönt att höra att i alla fall inte du går och ser detta som jag gör :) Ska till läkaren idag så hoppas på det bästa. Hoppas du mår bra!! Ta hand om dig, massa kramar!!